Griskursen på termin 8

Under vecka 40 har vi haft griskursen som är en preklinisk operationskurs i parodkursen som vi läser inför parodontalkirurgi där vi ska få utföra på patienter under höstens gång. Var och en av oss studenter får jobba med en griskäke. Vi har sett framemot den här kursen länge då vi hört att den har varit givande för äldreterminare. Att jobba på grisarkäkar är nog det närmsta man kan komma för att efterlikna operation på människan.

Griskäkarna kom i frysta lådor. En kort stund innan passet placerades de ut på bänkarna så att de får tina upp i rumstemperatur. Jag förväntade mig att de skulle lukta lite, men det gjorde de faktiskt inte! Hur går detta till då? Jo, innan passet fick vi ett kompendium att läsa på som handlade om den prekliniska operationskursen. Vi har även haft en del föreläsningar både i käkkirurgi och parodontologi angående kirurgiska tekniker samt om parodkirurgi i allmänt. När vi väl är på sal går läraren (övertandläkare i parodontologi) igenom kirurgiska tekniker praktiskt på en griskäke. Läraren går igenom tips och tricks, vad man ska tänka på, viktiga strukturer osv. Därefter får vi jobba på var sin griskäke och försöker öva praktiskt.

Första passet fick vi göra gingivektomi, lägga sårpackning och sedan lära oss att suturera i skum.

• Gingivektomi – man avlägsnar gingivan (mjukvävnad) för att få en reduktion av fickdjupet, men man behöver hålla sig inom den keritiniserade gingivan då den är väsentlig för tandens skydd. Man tar en speciell pincett för att markera blödningspunkter. Man tar sedan skalpellen och gör snitt apikalt om blödningspunkterna och tar bort den volyminösa gingivan. Det här gör man man på hyperplastisk gingiva där patienten har horisontell bensänkning utan benfickor.
• Sårpackning – Man täcker sårytan efter en gingivektomi, dels för att underlätta att hålla området rent och fritt från störande irritament som tandborstning, men också för att minska obehaget för patienten när en stor omfattande såryta ska läka. Man byter ut sårpackningen efter en vecka. Det var svårare än vad jag trodde. Ett tips är att ha sårområdet rent och torrt, det ska inte blöda så mycket, annars kommer sårpackningen att stelna direkt. Arbetstiden är ganska kort, så det gäller att man jobbar snabbt och metodiskt. Tur att man har en griskäke som är död så det blödde inte vilket underlättar! I skolan får vi använda Coe-Pak Automix Base/Accelerator.
• Suturera – vi får lära oss att suturera med enkla suturer, vertikal madrassuturer med och utan backslynga, horisontell madrassuturer samt korssuturer. Allt detta gjordes på sydyna av skum.

Andra passet lärde vi oss att fälla mucogingival lambå buccalt och lingualt. Sedan fick vi suturera ihop lambån med enkla suturer. Därefter gjorde vi en distal wedge distalt om sista molaren för att senare suturera ihop det med vertikala madrassuturer. Sist men inte minst övade vi på lösgörande av implantatstödd bro på modell!

• Mucogingival lambå – man fäller ut och lösgör mucoperiost-vävnaden från ben genom intracreviculärsnitt med skalpell. Sen tar man rasparatorium och fäller ut lambån mer. Vi undviker att lägga avlastningsnitt i det här läget då vi får öva på en modifierad. lambåoperation. Man kan nu avlägsna granulationsvävnaden och kyrettera mekaniskt för att avlägsna tandsten och biofilm. Man rengör sedan med koksalt och gasväv. Sen suturerar man ihop det hela med enkla suturer. Fördelen med denna teknik är att man får bra åtkomst för att kyrettera i svåråtkomstliga ställen. Tips: knyt inte suturknuten på papillen eller approximalt, det kan irritera tandköttet under läkningsprocessen. Knyt istället buccalt. När man fäller ner lambån kan man börja med papillerna, det blir enklare då. När man gör intracreviculärsnitt eller avlastningssnitt ska man undvika att dela papillen i hälften, det blir så svårt att få ihop det senare, framförallt när det gäller estetiska zonen.
• Distal wedge – man fäller ut en kilformad öppning (triangulär) utifrån ett distalriktat avlastningssnitt distalt om sista molaren. Då får man en tunnare vävnad och därmed när man suturerar ihop sårändarna fås en fickreduktion pga tunnare vävnad. Här kan man förslagsvis suturera ihop med vertikal madrassuturer.

Jätteroligt pass, vi lärde oss massa nya saker! Ni som läser detta och inte förstår så mycket – ni kommer förstå detta när ni läst igenom föreläsningar i käkkirurgi och parodkirurgi. Tycker ni det är svårt att suturera kan ni göra som jag gjorde och suturerade på en banan. Hur gjorde jag då? Jo, jag köpte raka nålar och sytrådar från Panduro. Pincetterna köpte jag från Biltema. Lite synd att man inte kan få tag på en nålförare, men jag fick ersätta den med en pincett istället. Nålen värmde jag upp över eld för att böja den så att den skulle likna böjda suturnålar vi använder i skolan! Kolla på YouTube om hur man gör respektive suturer och öva hemma innan passet, då kommer ni få ut mycket mer av passet. Det gjorde jag och det hjälpte mig mycket då jag var mer förberedd än många andra klasskompisar. Nu ska ni få se på en del bilder från griskursen. Varning för känsliga tittare!

• 

  Jag och griskäken

• 

• 

  Jag och Daniel (klasskompis)

• 

  Enkla suturer efter lambå samt distal wedge

• 

  Griskäke som tinar upp

• 

  Sårpackning efter gingivektomi

• 

  Mucogingival lambå buccalt

• 

  Lösgörande av implantatstödd bro på modell 1

• 

  Lösgörande av implantatstödd bro på modell 2

• 

  Övning med banan inför griskursen.

Dissektion

På termin 3 har vi dissektion, det är en del av kursen OKB där vi läser om kraniets och nackens alla strukturer, både ytliga och djupa. Dissektionen är ett obligatoriskt moment som anses vara en av dem mest fascinerande och uppskattade momenten under utbildningen. Dissektion innebär sönderdelning av en organism, i detta fall en människokropp, främst i vetenskapligt studiesyfte. Varje år doneras människokroppar till Umeå Universitet i syfte om anatomisk undervisning och forskning. Kropparna används för undervisning i anatomi främst för läkarstudenter men också tandläkarstudenter och annan sjukvårdspersonal. Helkroppsdonationer är en ovärdelig resurs eftersom inga sofistikerade datorsimuleringar eller högteknologiska bildtekniker kan ersätta en verklig kropp. Fördelen med dissektionsmomentet är att eleverna får se variationer hos kroppens strukturer mellan individer, åldrar och kön. Det som vi läser och ser i anatomiböckerna är ”medelvärdesanatomi” eller ”genomsnittsanatomi”, dvs. hur en genomsnittlig människa ser ut. Men sanningen är att kroppens strukturer kan de facto variera mycket från individ till individ. En viss muskel kan ha en annan form och sitta på ett annorlunda ställe.

Detta moment innebär oftast för ett flertal studenter ett första möte med en avliden. Därför informeras vi elever noggrant om alla regler. Diskussioner om medicinsk etik och proffessionalitet hålls i samband med anatomin i kursen PU. Elever får inte ta med sig sina telefoner och paddor in i dissektionssalen av självklara anledningar. Inga bilder får tas, vi får inte sprida information om den avlidnes kön, ålder, etnicitet etc. Vi får inte skratta åt liket och bete oss omoget, allt handlar om att man ska visa respekt för donatorn. Igår hade vi dissekering och jag känner mig väldigt tacksam att jag fått den här unika chansen. Det var så spännande, ord kan inte beskriva.

Här nedan tänker jag svara på eventuella frågor som kan dyka upp medan ni läser mitt inlägg;

1. Får man själv dissekera liket? Nej, det är amanuenserna som dissekerat fram strukturerna som är viktiga för oss att känna till.
2. Är det dissektion av hela kroppen? För läkarstudenterna är det dissektion av hela kroppen, från topp till tå. För tandläkarstudenter är det huvud och hals som gäller. Resten av kroppen täcks med en filt.
3. Är det otäckt? Det är upp till var och en att avgöra, jag är inte i läge att bestämma. Kroppen behandlas med formalin, så lukten av formalin närvaras i salen, annars känner man nästan ingen lukt alls. Om man visar tecken på yrsel, illamående eller svimfärdighet kan man sätta sig ner eller gå ut ur salen. Amanuenserna tar sedan hand om dessa elever. Jag har hört att det oftast är killar som går ut då tjejerna brukar oftast inte överskrida sina gränser. Killar försöker ibland spela tuffa och försöker stå ut, men det slutar med att de svimmar istället.
4. Får man bara titta på? Amanuenserna har dissekerat fram ytliga och djupa strukturer innan så vi får gå dit och titta på när amanuenserna redovisar dem viktigare strukturerna. Sedan får eleverna själva palpera, känna med fingrarna och dra på strukturerna med pincett om eleven vill. Man är inte tvungen att röra på kroppen om man inte vill det. Däremot är det många som tar tillfället i akt och känner på strukturerna då det här är ett unikt tillfälle trots allt. Vi har lärt oss att artärer har tjockare kärlvägg pga glatta muskler som omringar artärerna, men hur kan man implementera denna kunskap? Jo, när man trycker i artärerna med pincetten känner man ett större motstånd. Artärerna ser fylligare ut jämfört med vener som har en mer kollapsad struktur (hos en avliden person). På så sätt kan kirurger skilja artärer från vener. Man kan inte utgå från färgerna som finns i anatomiboken. I verkligheten kan de ha samma färg, speciellt efter behandling med formalin.
5. Vilka kläder får man ha på sig i salen? Man får ta på sig vanliga kläder. Inne i salen tilldelas munskydd, plastförkläde och handskar givetvis.
6. Erbjuds dissektion hos alla lärosäten? Nej, det gör det inte. Jag är osäker på vilka lärosäten som erbjuder dissektion, men jag vet att Umeå Universitet är en av dem få som gör det.